Only human

En del har förlorat en bra familjemedlem, andra har förlorat en bra klasskamrat, någon har fölorat en pojkvän och andra en bra kompis. Vilken kategori vi än står i så har vi alla förlorat, vi har förlorat en bra medmänniska. Att hitta en person lika fin, lika omtänksam, lika omsorgsfull  och lika snäll som Niclas Norgren är nog ett av det svåraste man kan ge sig in på.

Jag skulle kunna rabbla upp en massa minnen och stunder då Niclas har varit medelpunkten. Men det blir för jobbigt. Samtidigt är ett av det finaste man kan tänka på just för stunden, att blicka tillbaka ger ett leénde på läpparna. Han var verkligen en underbar människa. 

Jag är glad för alla stunder jag fått med honom. Men även sörjer jag att våran vänskap inte fortsatte i samma spår som det gjorde i högstadiet. Och aldrig kommer jag få en chans att återställa det. Man förstår inte allvaret i livet och man vet inte vad man har fören man förlorar det. Man tar alldeles för mycket för givet.

Men tänk en multishow utan en Niclas - Hulq som finns där och bjuder på sig själv? Vad är en sommarpromenad utan att en enda gång möta Niclas på sin alldeles för lilla cykel? Det kommer bli stunder som inte når upp till sin fulla kvalité. 

Jag skulle kunna hålla på tills fingrarna inte orkar mer, tills jag använt alla fina ord som finns i ordboken. Men det kommer aldrig bli tillräckligt. Han var så mycket bättre en vad man någonsin skulle kunna berätta i ord. Dom som aldrig har fått chansen att möta honom kan aldrig ens föreställa sig. Och jag tycker synd om dom, för dom har verkligen missat en av dom snällaste människorna som någonsin gått i ett par skor.


En liten minnesstund på stan. Johanna och jag lämnade var sitt ljus. Om det ändå hade varit tillräckligt. Man vill göra så mycket mer för att visa hur mycket man bryr sig. Vila i frid och du kommer förevigt leva vidare i våra hjärtan.