Ibland lever hjärnan sitt egna liv..
Jag ljuger inte för någon - utöver mig själv
Jag lever för minutens stund - ändå har jag stora framtids planer
"Du kommer lyckas med det du vill " - Det är därför jag fortfarande står på ruta ett..
Mitt humör svänger, jag tycker synd om mina vänner. Ni vet barn som blir överlyckliga när dom får godisen dom tjatat om, det ser ut som om dom fått det finaste någonsin. Sen helt plötsligt från ingenstans, ja då är det fel godis och det fattar eld i helvetet och dom gråter, skriker and you name it.
Jag känner mig som det barnet, men det är snart över. Det är en hemsk period, men det ingår i tonåringars uppväxt har jag hört. Ibland lever man ett liv med my little ponnysar som äter regnbågar och skiter fjärilar, sen i andra stunden gör man helt enkelt inte det. Men just nu är jag glad, trött, lite smått förvirrad men ser ett ljus i framtiden, är det inte så det ska vara så säg. Simma lugnt!
